Nu är det 2 månader sen Linnea åkte till USA och det känns som om tiden ändå gått ganska fort. Vi håller ju kontakten och skypar, oftast på söndagar. Vilken skillnad för utbytesstudenter som åkte innan man hade skype, msn, facebook mm. Som mamma känns det givetvis svårt att släppa taget om sin 16 åriga dotter och en stor tomhet innfinner sig emellanåt ...MEN.... att få följa sitt barn och se vilken livsresa de gör och hur de utvecklas genom att få gå igenom både motgångar och stor glädje, att få uppleva nya saker, få klara sig själv, se skillnader, lära sig uppskatta vad man har och hur man löser problem, hur vill jag vara som människa mm. allt detta gör att man blir väldigt stolt, glad och rörd och man är glad att kunna ge sin dotter denna möjlighet.
Så hittills har tiden gått över förväntan bra och jag älskar att följa vad som händer. Känns också som om familjen hon bor hos är trygg och ger henne bra stöd så det gör ju att jag kan slappna av lite och lita på att de hjälper till vid behov.Öva på att släppa på kontrollen får man göra och jag försöker hitta på saker att göra själv nu istället och njuta av lite mer egen tid nu när barnen blivit stora. Ganska skönt faktiskt , att få finnas i närheten och lyssna, följa fortfarande men ändå ha mer egen tid.
Nu sitter jag vid frukostbordet och laddar för en ny arbetsdag. Ska iväg på ett kort uppföljningsmöte m kommunen om KKF fototävling. Vi har nu fått 5 anmälda och en artikel i tidningen , så hoppas bilderna snart kommer in.
Igår fick jag skrapa bilrutorna , alldeles för tidigt tycker jag, nu börjar denna kalla, mörka period. Hua
Var iväg och buggade igår. Kul men svårt att få till min högersväng. När läraren kom förbi för att se vad jag gjorde för fel så visade det ig att jag gjorde vä sväng istället , eller försökte iallafall. Jag fick öva lite extra uppe på scen m dansläraren Kristin ( enda lediga platsen när de andra dansade). Det är extra svårt då det är viktigt att killarna som för måste vara tydliga med att markera och trycka ifrån så man vet att nu kommer det en snurr. Men efter lite övning ska det nog bli bra. Vi skrattade och försökte hjälpa varandra så gott det gick. Så igår kändes dansen styltig och stel och långt ifrån bugg.
Många studenter som är med på kursen.
Nu måste jag jobba.
Linnea:
Kommer du ihåg vad de här gula fordonen är för nåt?